Berättelsen om hur Universum skapade världen
Från början fanns det inga människor, inga djur, inga stjärnor. Detta var en tid innan vår världs födelse. Det enda som fanns. Var ett litet hem. Det var så litet så om människorna hade funnits på den tiden så hade ingen av dem kunnat se den. Men i detta hemmet bodde guden Universum.
Universum tyckte alltid att hans hem var trångt och stökigt. Det var fullt med så mycket saker så han snart inte kunde röra sig. Universum hade levt längre än någon någonsin kunde tänka sig. Han ville få sin oändliga sömn. Men den kunde han inte få när han bodde så som han gjorde. Så en dag fick han nog. Han skrek så högt som han någonsin kunde och då exploderade hans hem. Explosionen var oändlig och alla sakerna i hemmet slungades iväg. Nu hade Universum skapat ett större hem. Han var nöjd så han bestämde sig för att vila en stund.
Efter någon dag började han frysa. Det var ju varken lika varmt eller ljust i det nya hemmet när det var så stort. Då skapade Universum enorma eldar av saker från det gamla huset. Eldarna var stora klot. Eldkloten gav både värme och ljus. Skälet till att universum gjorde flera eldar var för om han bara skulle gjort en kolossal skulle bara en del av hemmet blivit varmt och ljust. Ett eldklot brann inte för evigt. Eldarna kunde dö. Så innan en eld dog tog den ett sista andetag. Efter det sista andetaget exploderade den. Men det gjorde inget för att när en eld dog kunde en ny bildas. Nu hade hans hem äntligen blivit varmt och ljust. Universum blev nöjd och la sig igen för att villa.
Efter ytterligare någon dag började Universum förstå att hans hem var alldeles för stort. Detta kallar man inte för hem utan ett helt rike tyckte han. Då fick han en ide. Istället för att ha ett oändligt hem kan han ha flera mindre. Så då hämtade Universum en massa av hans saker. Universum skapade biljoner hem. Hemmen var runda som eldkloten men brann inte. Den stora var av en speciell gas medan de små var av sten. Han kallade hemmen för planeter. Gasplaneterna var långt från eldkloten och stenplaneterna låg nära. Planeterna hade nästan alltid syskon. Det var små planeter som fick namnet månar. Månarna cirkulerade runt planeterna. Visa planeter hade flera månar. Universum ville aldrig att planeterna skulle vara ensamma.
Men stenplaneterna var inte lätta att göra. Det var en väldigt våldsam process att skapa dem. Universum tog stora stenar och slog dem in i varandra för att skapa större stenar som sen blev till planeter. Universum misslyckades då ofta med planeterna. Så de planeterna som han misslyckade med slängde han. Stenarna som han slängde bildade murar för att separera stenplaneterna från gasplaneterna. Det fanns ytterligare en mur bortom gasplanetena så att de inte kunde fly från eldkloten. Stenarna kunde ta sig från murarna och ibland träffade stenarna planeter. Visa stenar var så stora så att de kunde förstöra en hel planet. Det låter kanske inte bra men Universum hade inget emot att det var kaos ibland. Så när Universum såg detta blev han än en gång nöjd och la sig för att vila.
Universum var den enda som levde i hans nya rike. Han började känna sig ensam. Han kunde inte vara den ända som som bor i mitt rike. Så då på vissa av stenplaneterna skapade han en barriär mellan planeten och resten av hemmet. Innanför barriären fanns det luft som det inte fanns utanför den. Luft var något som Universum inte behövde för att han var en gud. Han skapade vatten så att planeterna fick stora hav. När det var färdigt skapade han ett djur. Djuret var så litet så att man inte såg det. Istället för att göra flera imponerande djur gjorde han en. Men djuret fick en speciell kraft av Universum. De kunde utvecklas. De kunde bli till nya djur. Eftersom en timme för Universum var flera miljoner år för en människa tog det inte långt tid innan de imponerande djuren uppstod. Nu har Universum oändligt med barn.
Universum hade en favoritplanet. Den planeten kallade han för Jorden. Men Jorden var kaos. Det var ingen ordning där. Djuren slogs bara mot varandra. Från början brydde han sig inte om det. Men denna oordning var för mycket för honom med. Så då hämtade han en av alla arterna på Jorden och gjorde dem smartare än de andra djuren. Det var människorna. Efter ett tag såg han att människorna hade blivit Jordens ledare. Jorden var en nu en lugnare plats. Även om människorna dödade varandra ibland så var han nöjd.
Hans hem var inte perfekt. Kaos bröt ut ofta. Men det var precis så som Universum ville att det skulle bli. Det skulle inte vara lönt att skapa denna världen om man bara skulle leva i harmoni utan små konflikter här och där tyckte han. Universum var så nöjd med sitt nya rike så att han gav den ett namn. Rymden.
Nu när Rymden var färdig kunde han äntligen få sin oändligt långa sömn. Universum världens mor och far gav då ansvaret till hans söner och döttrar att ta hand om sitt älskade Rymden.
Slut!
Från början fanns det inga människor, inga djur, inga stjärnor. Detta var en tid innan vår världs födelse. Det enda som fanns. Var ett litet hem. Det var så litet så om människorna hade funnits på den tiden så hade ingen av dem kunnat se den. Men i detta hemmet bodde guden Universum.
Universum tyckte alltid att hans hem var trångt och stökigt. Det var fullt med så mycket saker så han snart inte kunde röra sig. Universum hade levt längre än någon någonsin kunde tänka sig. Han ville få sin oändliga sömn. Men den kunde han inte få när han bodde så som han gjorde. Så en dag fick han nog. Han skrek så högt som han någonsin kunde och då exploderade hans hem. Explosionen var oändlig och alla sakerna i hemmet slungades iväg. Nu hade Universum skapat ett större hem. Han var nöjd så han bestämde sig för att vila en stund.
Efter någon dag började han frysa. Det var ju varken lika varmt eller ljust i det nya hemmet när det var så stort. Då skapade Universum enorma eldar av saker från det gamla huset. Eldarna var stora klot. Eldkloten gav både värme och ljus. Skälet till att universum gjorde flera eldar var för om han bara skulle gjort en kolossal skulle bara en del av hemmet blivit varmt och ljust. Ett eldklot brann inte för evigt. Eldarna kunde dö. Så innan en eld dog tog den ett sista andetag. Efter det sista andetaget exploderade den. Men det gjorde inget för att när en eld dog kunde en ny bildas. Nu hade hans hem äntligen blivit varmt och ljust. Universum blev nöjd och la sig igen för att villa.
Efter ytterligare någon dag började Universum förstå att hans hem var alldeles för stort. Detta kallar man inte för hem utan ett helt rike tyckte han. Då fick han en ide. Istället för att ha ett oändligt hem kan han ha flera mindre. Så då hämtade Universum en massa av hans saker. Universum skapade biljoner hem. Hemmen var runda som eldkloten men brann inte. Den stora var av en speciell gas medan de små var av sten. Han kallade hemmen för planeter. Gasplaneterna var långt från eldkloten och stenplaneterna låg nära. Planeterna hade nästan alltid syskon. Det var små planeter som fick namnet månar. Månarna cirkulerade runt planeterna. Visa planeter hade flera månar. Universum ville aldrig att planeterna skulle vara ensamma.
Men stenplaneterna var inte lätta att göra. Det var en väldigt våldsam process att skapa dem. Universum tog stora stenar och slog dem in i varandra för att skapa större stenar som sen blev till planeter. Universum misslyckades då ofta med planeterna. Så de planeterna som han misslyckade med slängde han. Stenarna som han slängde bildade murar för att separera stenplaneterna från gasplaneterna. Det fanns ytterligare en mur bortom gasplanetena så att de inte kunde fly från eldkloten. Stenarna kunde ta sig från murarna och ibland träffade stenarna planeter. Visa stenar var så stora så att de kunde förstöra en hel planet. Det låter kanske inte bra men Universum hade inget emot att det var kaos ibland. Så när Universum såg detta blev han än en gång nöjd och la sig för att vila.
Universum var den enda som levde i hans nya rike. Han började känna sig ensam. Han kunde inte vara den ända som som bor i mitt rike. Så då på vissa av stenplaneterna skapade han en barriär mellan planeten och resten av hemmet. Innanför barriären fanns det luft som det inte fanns utanför den. Luft var något som Universum inte behövde för att han var en gud. Han skapade vatten så att planeterna fick stora hav. När det var färdigt skapade han ett djur. Djuret var så litet så att man inte såg det. Istället för att göra flera imponerande djur gjorde han en. Men djuret fick en speciell kraft av Universum. De kunde utvecklas. De kunde bli till nya djur. Eftersom en timme för Universum var flera miljoner år för en människa tog det inte långt tid innan de imponerande djuren uppstod. Nu har Universum oändligt med barn.
Universum hade en favoritplanet. Den planeten kallade han för Jorden. Men Jorden var kaos. Det var ingen ordning där. Djuren slogs bara mot varandra. Från början brydde han sig inte om det. Men denna oordning var för mycket för honom med. Så då hämtade han en av alla arterna på Jorden och gjorde dem smartare än de andra djuren. Det var människorna. Efter ett tag såg han att människorna hade blivit Jordens ledare. Jorden var en nu en lugnare plats. Även om människorna dödade varandra ibland så var han nöjd.
Hans hem var inte perfekt. Kaos bröt ut ofta. Men det var precis så som Universum ville att det skulle bli. Det skulle inte vara lönt att skapa denna världen om man bara skulle leva i harmoni utan små konflikter här och där tyckte han. Universum var så nöjd med sitt nya rike så att han gav den ett namn. Rymden.
Nu när Rymden var färdig kunde han äntligen få sin oändligt långa sömn. Universum världens mor och far gav då ansvaret till hans söner och döttrar att ta hand om sitt älskade Rymden.
Slut!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar